Teoretisk grund - hur jag arbetar
Affektfokuserad psykoterapi
Jag arbetar med ett affektteoretiskt perspektiv, med grund i affektfokuserad psykoterapi (APT) – en metod som betonar känslornas centrala roll i människans psykologiska liv. Terapiformen bygger på affektteori och anknytningsteori och utgår från att många av livets svårigheter hänger samman med hur vi tidigt har lärt oss att hantera, undvika eller uttrycka känslor.
Genom att närma oss känslor som tidigare varit undantryckta eller överväldigande kan vi gradvis utveckla ökad självförståelse och förändring. I samtalen undersöker vi hur du relaterar till dina känslor – vad du skyddar dig från, vad du längtar efter, vad som skaver. Det kan innebära att återknyta till upplevelser du tidigare inte vågat känna, men också att hitta nya sätt att vara i kontakt med dig själv. Den terapeutiska relationen fungerar som en trygg plats där dessa känslor får bli synliga, hållna och bearbetade.
Anknytningsteori
Anknytningsteori är en central del i mitt arbete. Våra tidiga relationserfarenheter påverkar hur vi ser på oss själva, på andra och på våra möjligheter till närhet. Tillsammans utforskar vi hur dina tidigare erfarenheter kan ha format ditt sätt att knyta an, kommunicera och sätta gränser – inte för att fastna i det förflutna, utan för att skapa större frihet i nuet.
Kognitiva metoder
Vid behov integrerar jag kognitiva och beteendeinriktade metoder, särskilt i arbete med ångest, nedstämdhet, oro och stress. Det kan handla om att identifiera tankemönster, hitta strategier för känsloreglering eller arbeta konkret med självomsorg och struktur i vardagen. Detta sker alltid i dialog, och i relation till vad som är hjälpsamt för dig.
Om det terapeutiska mötet
Teoretiska perspektiv ger en viktig grund – men det är i själva mötet som förändring sker. Forskning visar att en av de starkaste påverkansfaktorerna i terapi är den terapeutiska relationen: att du upplever förtroende, trygghet och en känsla av att bli förstådd och hållen. Jag är aktiv i terapirummet och lägger stor vikt vid att erbjuda ett samtalsrum där alla känslor och tankar får finnas, även det som tidigare har varit svårt att uttrycka eller mötts med oförståelse.
När du blir bekräftad i sådant som kanske tidigare väckt skam, ensamhet eller ambivalens, kan en ny erfarenhet formas – en som i sig kan vara läkande. Det kan också skapa förutsättningar för mer hållbara och meningsfulla relationer utanför terapirummet.
Att gå i terapi innebär ibland att närma sig det vi lärt oss skydda oss från. Jag tror inte på att bryta ner försvar, utan på att förstå dem – som uttryck för det du behövt skydda. Med stöd i affektteori, anknytningsteori och ett relationellt förhållningssätt utforskar vi, i din takt, vad som behöver få ta plats för att du ska kunna leva i närmare kontakt med dig själv.
Om det jag beskrivit väcker en önskan om förändring, fördjupad förståelse eller behov av stöd, är du varmt välkommen att ta kontakt. Du behöver inte formulera ett tydligt problem eller ha en färdig målsättning – det är ofta i själva samtalet som vi tillsammans ringar in vad terapin kan komma att omfatta.